Ett år vid Varbergstunneln: Getakärrs vik

När vi rörde oss längre norrut, förbi bergsudden med sin stenkonstruktion och vidare mot platsen där de gamla lokstallarna har stått, kom vi också närmare Getakärr. Vårt undersökningsområde sträcker sig genom den vik som en gång legat framför samhället och dess kyrka. Man får föreställa sig att man hade god uppsikt över Getakärr från Varbergs borg, då det inte fanns några byggnader där emellan och vattnet gick mycket längre in än vad det gör nu.

Liggande på havsbottnen i den före detta viken hittade vi en myriad av träpålar. De var av olika trädarter och storlek, och en del var tydligt tillspetsade i ena änden medan många var så fragila att de inte gick att se om de hade några verktygsspår. Detta lager av timmer och pinnar sträckte sig ungefär 100 meter i schaktet innan det tunnade ut och övergick till tom havsbotten igen.

Så här ser vår digitala dokumentation ut av timret vi har hittat på den före detta havsbottnen. De bruna strecken är de inmätningar vi har gjort med GPS av varje individuell bit trä. För att underlätta att orientera sig i bilden har vi lagt våra inmätningar på ett foto av hur området såg ut innan ombyggnationerna av platsen.
Två av de många stockar som vi hittade på den gamla havsbottnen väster om det medeltida Getakärr. Här dokumenteras de med foto och GPS. Den vit- och svartrandiga pinnen bredvid en av stockarna är en meter lång. CC-BY

Dessa pålar är intressanta men svårtolkade. Nästan alla låg i samma riktning, och vi kunde även hitta några få stör- och stolphål i havsbotten som möjligen kan knytas till dem. Tyvärr bildar dessa ingen tydlig konstruktion, och vi har heller inga föremålsfynd från området som kan hjälpa datera lagret av timmer.

Återigen måste vi vänta tills tågspåren lyfts bort i ett senare skede av tunnelbygget, då vi får undersöka under dem och möjligen hitta fler ledtrådar till vad som har hänt på platsen. Det är möjligt att det utgör resterna av en konstruktion, så som en pålspärr, eller kanske till och med en brygga. Det skulle också kunna vara ett tappat lass virke från något av de skepp eller båtar som rört sig runt viken. Om det rör sig om timmer från det medeltida Getakärrs tid, eller om det är från Varbergs yngre historia har vi ännu inte fått svar på.

Självklart vore det även intressant att få följa havsbottnen österut och hitta den gamla strandlinjen framför Getakärr, och möjliga byggnader och konstruktioner vid stranden. Detta ligger dock utanför tunnelprojektets arbetsområde, på gott och på ont. Det är givetvis tråkigt att vi inte har fått nyckeln till gåtan om Getakärrs hamn just denna gång, men å andra sidan ligger istället Getakärrs strand i tryggt förvar under marken.


Denna vecka berättar vi om vad vi har hittat i Varberg med ett nytt blogginlägg varje dag, så besök så besök oss gärna imorgon igen!

Ett år vid Varbergstunneln: Det försvunna pipebruket

Det är mycket vanligt att hitta bitar av trasiga kritpipor (tobakspipor av vit lera) när man gräver i städer, men det är långt ifrån alla städer som har haft ett eget pipebruk. För att få tillverka kritpipor under 1700-talet behövdes nämligen kungliga privilegier, något en av Varbergs rådmän beviljades år 1756. Det går inte säkert att säga hur länge bruket i Varberg var aktivt, men det lades troligen ner innan 1800-talets början.

Denna karta över Varberg från 1778 visar pipebrukets placering strax norr om staden, under vad som idag är Kvarteret Verkstaden. Här har vi har markerat byggnaden med en lila cirkel. Karta: Läntmäteriet. Bearbetad av oss.

Vi vet att liknande fabriker producerade stora mängder pipor, och att produktionen i andra fall har lämnat stora spår efter sig. Vi hade hoppats på att kunna hitta kasserade pipor och material från bruket när vi rörde oss i området mellan Kvarteret Verkstaden och den gamla strandlinjen, även om vårt undersökningsområde inte inkluderar pipebruket i sig. Tyvärr har vi ännu inte hittat några spår efter bruket, men vi håller givetvis hoppet uppe eftersom vi har mer mark att undersöka kring stationshuset. Det är dock tyvärr möjligt att allt som pipebruket lämnade efter sig på platsen har tagits bort när man byggt nytt i området, eller när man gjorde markförberedningarna för järnvägen i slutet av 1800-talet. Det återstå att se.

En bit av skaftet på en kritpipa, hittad vid utgrävningarna inför Varbergstunneln. CC-BY

Denna vecka berättar vi om vad vi har hittat i Varberg med ett nytt blogginlägg varje dag, så besök så besök oss gärna imorgon igen!

Ett år vid Varbergstunneln: Havsbotten och strandkant

Det är alltså under dessa pålagda jordmassor som vi kan hitta de äldre lämningarna i området, oftast på att djup mellan 2 och 3 meter under dagens marknivå. Det vi har sett över nästan hela undersökningsområdet är att vi här kommer till ett mörkgrått, nästan svart sandlager som ofta innehåller krossat tegel och snäckor. Om vi ska finna lämningar efter bryggor eller andra konstruktioner längs med stranden är den här sanden mycket intressant eftersom den utgör den gamla havsbottnen. På vissa ställen kan vi också se var strandkanten har gått när det svarta lagret möter klippor eller andra jordlager som legat ovan land. Den strandlinje vi har hittat under utgrävningarna stämmer ganska väl överens med det historiska kartmaterialet. Speciellt intressant är denna karta från 1733 där man kan se en brygga utritad i en vik mellan två kullar.

Militärkarta över Varberg med omnejd från 1733. Strax norr om staden syns en T-formad brygga. Vi har förstorat området med bryggan i den lila cirkeln för att förtydliga detaljen. Karta: Kungliga krigsarkivet, beskuren och redigerad av oss.

Tittar man på denna etsning från början av 1700-talet föreställande staden Varberg kan man i bakgrunden se en liten brygga med figurer på som verkar lasta av och på en båt.

Kopparstick från år 1715 av Varberg, i boken Suecia antiqua et hodierna. Arbetet med Suecian, som den ofta kallas, påbörjades under 1660-talet och var tänkt som ett bildverk över Sveriges städer och viktiga platser. Produktionen betalades av staten och verket var tänkt att skickas till andra länders makthavare för att visa upp hur mäktigt och välmående det Svenska riket var. Man bör alltså ta bilderna med en nypa salt då de ofta avvek något från verkligheten för att imponera lite extra. Med det i åtanke kan den dock ge en inblick i våra städers historia. Källa: Johannes van den Aveelen (gravör), 1713. Suecia antiqua et hodierna. Kungliga Biblioteket.
Den här detaljen ur bilden ovan visar en brygga norr om Varberg. Man kan se figurer som verkar lägga till med en båt vid bryggan, och längre ut i vattnet syns en båt som ros ut till de skepp som ligger förtöjda ute i viken. Det är intressant att bryggans placering verkar överensstämma med senare kartmaterial. Källa: Johannes van den Aveelen (gravör), 1713. Suecia antiqua et hodierna. Kungliga Biblioteket.

Där Baggens Gränd går upp från Västra Vallgatan har vi hittat två bergsuddar  som en gång i tiden sträckt sig ut i havet. Dessas placering stämmer bra överens med de två kullar som finns på kartan ovan. Extra spännande blev det då när vi runt dessa hittade bland annat mynt från 1700-talet, och keramik som skulle kunna komma från samma tidsperiod. Här verkar människor ha rört sig vid strandkanten!

I höger och vänster i bilden kan man se de två bergsuddar som sträckt sig ut i havet, innan områdes fylldes upp med sand inför byggandet av järnvägen på slutet av 1800-talet. Området mellan dessa bergspartier verkar ha varit en grund vik, alternativt en strandkant som stått under vattenytan vid högvatten. Bottnen är täckt av svallade kullerliknande stenar, som dock är naturligt förekommande på platsen. CC-BY

När vi grävde ut längre västerut vid den nordliga bergsudden hittade vi en konstruktion av stora, platta stenar. De såg nästan ut som förlängning av berget i form av ett golv. På golvet, eller stenplatån, fanns en kallmur (dvs en mur utan murbruk), och en syllstock, båda placerade i väst-östlig riktning. Konstruktionen låg ca 2.5 meter under dagens marknivå och fortsatte in under tågspåren, alltså under de jordmassor som vi inte kan gräva ut förrän spåren lyfts bort, vilket är planerat att ske 2021. Detta kan kanske vara ett fundament till den brygga som bör ha legat på platsen enligt de historiska dokumenten! Det verkar mycket lovande, men vi kan inte veta säkert att vi har förrän vi har fått undersöka hela konstruktionen och får veta hur stor den är och hur resterande del av den ser ut.

Foto av den plattform av stenar som vi hittade intill en bergsudde ut i det som tidigare varit en havsvik norr om Varberg. Bilden är taget från väster, det vill säga fotograferat ”in mot land”. Det verkar som att man har sprängt ner berget till en jämn yta på platåns vänstra sida i fotot, och sedan har man förlängt denna utjämning med stora, platta stenar. På vänster sida syns en möjlig syllstock, och på höger sida en kallmur. Möjligen bildade dessa grunden till en brygga. CC-BY

Denna vecka berättar vi om vad vi har hittat i Varberg med ett nytt blogginlägg varje dag, så besök så besök oss gärna imorgon igen!

Ett år vid Varbergstunneln: När tåget kom till staden

Vi började våra undersökningar strax norr om stationshuset, och bland det första vi hittade var spår efter hur området sett ut när det var relativt nybyggt. Vi behövde inte gräva särskilt djupt för att hitta en kullerstensgata, strax väster om den nuvarande Västra Vallgatan. Bredvid den äldre gatan fanns även flera gropar efter plantering av träd och buskar.

Här rensar vi fram en kullerstensgata från förra sekelskiftet. Närmast kameran syns en avrinningsränna för regnvatten som har kantat gatan. CC-BY
Spår av plantering som stått på platsen samtidigt som kullerstensgatan ovan var i bruk. Det syns tydligt hur man grävt igenom den grå, leriga jorden och fyllt groparna med brun matjord. CC-BY

När vi rörde oss längre norrut hittade vi även stengrunden till en magasinsbyggnad tillhörande järnvägens äldsta skede, det vill säga från slutet av 1800-talet. Denna byggnad gav oss en datering på de tjocka lager av grå sand som har täckt hela undersökningsområdet. Det är tydligt att man vid järnvägsbygget har fyllt upp det som tidigare var strand och havsbotten med massor av sand och jord för att höja marknivån, och på så sätt flytta strandlinjen längre västerut, något som syns på denna karta som vi bloggat om tidigare.

Så här kan det se ut på jobbet för oss en tidig januarimorgon. Här gräver vi fram, och dokumenterar de staplade stenar som utgör en husgrund för en magasinsbyggnad från järnvägens äldsta skede. Vårt schakt vattenfylldes snabbt, och på fotot flyttar de två arkeologerna i förgrunden vår flitigt använda pump. CC-BY

Denna vecka berättar vi om vad vi har hittat i Varberg med ett nytt blogginlägg varje dag, så besök så besök oss gärna imorgon igen!

Ett år vid Varbergstunneln

Nu är det ett år sedan vi startade utgrävningarna i Varberg inför den kommande tågtunneln och den nya tågstationen. Under de senaste 12 månaderna har arkeologer från både Arkeologerna och Kulturmiljö Halland arbetat med att undersöka och dokumentera de lämningar som hittats inom det området där byggnationerna pågår.

Området är ca 700 meter långt och ligger i stora delar på den strandlinje som fanns norr om staden fram till och med 1880-talet. Då började man, i och med att järnvägen kom till staden, att fylla ut stranden med jordmassor för att flytta strandlinjen längre västerut och ge plats åt den nya tågbanan. Läs mer om detta i ett av våra tidigare blogginlägg.

Vi arkeologer som arbetat vid Varbergstunneln i centrala Varberg det senaste året. CC-BY

Vilka lämningar hoppades vi på

Eftersom undersökningsområdet passerar Varbergs medeltida föregångare, Getakärr, ger undersökningen inför Varbergstunneln tillfälle att försöka hitta spår av dess hamn. Vi vet nämligen från historiska källor att Getakärr har haft en hamn, men vi vet inte exakt var. Här kan du läsa mer om tidigare arkeologiska undersökningar av Getakärr, och här kan du se en 3D-modell över hur Getakärr kan ha sett ut, skapad av Fredrik Johnsson på Varbergs kommun.

Utöver det medeltida Getakärr fanns även förhoppningar om att undersökningsområdet ska kunna ge oss rester från det gamla pipebruket, det vill säga fabrik som tillverkade tobakspipor av lera, som vi vet har legat under kvarteret Verkstaden under andra halvan av 1700-talet.

Historiska kartor visar även att det under 1700-talet fanns en brygga norr om Varberg, vilken troligen använts för att ta emot last från skepp till staden. Viken norr om Varberg var för grund för skepp att ta sig ända in till land, och de fick istället lägga till längre ut i vattnet. Man rodde istället ut till skeppen i mindre båtar för att lasta av och på dem. Den brygga som användes till dessa små båtar skulle mycket väl kunna komma att upptäckas i Varbergstunnelns arkeologiska undersökningsområde.

Förutom de lämningar som nämnts ovan förväntas skräp och sopor från staden att dyka upp, något man ofta slängde i havet förr, men det finns såklart alltid möjligheten att bli överraskad med arkeologiska fynd och lämningar som vi inte har kunnat räkna med.

Vad vi har och inte har hittat

Under året som har gått har vi undersökt lite mer än 10 000 kvadratmeter yta, och övervakat grävandet av ca 800 meter ledningsschakt vid Varbergstunnelprojektet.

Vi har huvudsakligen hittat lämningar från 1700- till 1800-tal, men även mer svårtolkade spår av Varbergs historia som vi ännu inte har daterat.


Denna vecka berättar vi om vad vi har hittat i Varberg med ett nytt blogginlägg varje dag, så besök så besök oss gärna imorgon igen!